på torsdag förlorar vi två av våra kämpar

Susa och My

Själv har jag en helt ledig helg för första gången sen i oktober

jag ville därför ta vara på denna lediga dag

på den sista tiden vi har här i den lilla pittoreska byn Bodö

att gå på en tur

det tänkte jag skulle vara kul

två tappra följeslagare fick jag med mig

jag Soffe och My snörde på oss kängorna

knöt upp knepiga knutar med gaffel

packade matsäck och fyllde våra termosar

stoppade ner lite nödproviant i jackfickorna

sen bar det iväg

termometern visade knappa tre kallgrader

men som norrmännen kaxigt brukar säga

så känns det alltid som femton grader kallare på grund av blåsten

i arton minusgrader traskade vi alltså ut i staden, utan många förväntningar

vi skulle besöka en fästning på andra sidan viken

men ack nej

våra sinnen vidgades när vi fann ett nytt mål

dit ska vi upp, sa Soffe, med något djuriskt i blicken

då soffe visat sig kunna imponerande friluftsknep med knåparna tidigare på dagen så kunde vi inte annat än följa hennes instinkter. Vi skulle upp på en ny topp

Kampen var hård, men rättvis. Ja, man kan faktiskt säga att vi många gånger var nära döden. Men vi såg den i vitögat, utan att bli bländade av dess vita sken.

Det var en lång tid vi gick, kämpade uppför branta klippor och smög förbi grottor vars dunkel var så djupt och mörkt att björnarnas snarkande ekade inifrån berget. Ja, vi gick där så länge att till slut trodde vi att vi var hobbits på väg för att rädda ringen. Soffe Gamgi, My Bagger. Båda ledsagades av E.Gollum.

Efter många timmars klättrande nådde vi till slut toppen. Vi fann en del av Bodö vi aldrig tidigare skådat, i själva verket skådade vi hela Bodö under oss. Och det var vackert, obeskrivligt vackert. Vi drog iväg nå vårskrik, kröp längs mossan för att inte blåsa bort. Vi kände oss enade med staden, det var någonting magiskt. Sen insåg vi att det var en väg ned för fjället också. Men som tur var hade vi de ultimata förhållandena med oss. En optimist, en pessimist och så en Emma. Då var man hemma.

Vid våran vandring längs hamnen frestades vi av dofter av nyfångade räkor. Endast 140 kronor/kg

den rädde och den dumdristige, innan allvaret.

utsikt från en lejonklippa

ett fruset vattenfall vi fann

man kunde ställa sig därbakanför och jag var nöjd

Uppe på bergatoppen

Glad My

och en soffe

vi hittade en strand på andra sidan berget

vi gick ned till stranden. Där satte vi oss på sanden och njöt av solnedgången. Drack en kopp kaffe och åt en kaka. Då mådde man gott