Livet i Norge. Livet i Bodö. Livet i ett kollektiv. Vi har vandrat den långa, den hårda, den svåra vägen men trots allt nådde även vi fram till målet.

I en campingstuga för fyra vid bodösjön krigade vi på i 10 nätter. Från campingen till sentrum (som det stavas på norska) tog det hela 45 minuter att gå och den vändan trampade vi tur och retur, varje dag, i spöregn och hård blåst. Allt för att få boende och jobb. Det hårda jobbet lönade sig trots allt, för vi alla har nu jobb och en husräkning som måste betalas i början av varje månad. Ett fucking hus med ett fucking mintgrönt badkar och med 2 fucking stora fönster som du kan finna i fucking svenske byen med 6 fucking minuter till stan. Mmmmmm.

Jag har till och med hunnit med att köpa lite vuxengrejor. I alla fall första gången som de kommer till riktig användning. Röda korset, mötesplatsen, finns tack och lov även här trots att det kan vara svårt att tro. Ett kylskåp, en djuptallrik, en sked, ett par stenfräscha vans (till salu btw), ett glas, en skjorta, en kopp, en kastrull, en fisktallrik, en väggprydnad, två stolar och en ljuslykta i form av en majskolv. Letting myself down… Vad hände med att inte köpa någonting alls på 4 månader? Äsch, stick och brinn. Har förresten för första gången insett meningen med att det kallas för mötesplatsen. Stötte nämligen på två läckra scottar som var på jakt efter ungefär samma saker som oss. Ena försökte skämta med mig men jag var såklart tapig och fattade ingenting. Det blev jobbig stämning då. Gick hem och skämdes.

Vi är snåla. Fryser istället för att höja värmen, lever i mörker för att inte slösa på strömmen, svälter hellre än att öppna en konservburk och går mil för att slippa betala buss. Men konstig nog så trivs jag. Saknar hemma varje dag, men skulle aldrig byta bort hemma mot här.

Lets begin!