"Det bästa med att vara hemma är att inte frysa inomhus"
Sitting on da appelsinfärgade soffa i huset som varit vårat hem så länge. Detta har varit en natt av köld och smärta och jag känner att idag kan jag mer än jag nånsin kunnat tidigare relatera till Mys citat ovanför. Kanske behövdes det, en sista natt av orolig sömn, drömmar om för lite brunost på våfflan och längtan efter en värmekudde. Nu känner man det ju av hela hjärtat att det skall bli en fröjd att kliva av bussen och landa de frussna tårna på svensk mark. Det må vara rekordkallt i Svea rike men där har man åtminstone ett hem att värma sig i. Ja he ska bli gött. Men ändå är det med smärtblandad förtjusning jag kommer att lätta mitt sista steg från Bodös hamn om tre timmar. Hade Berit. Hade brunosten. Hade hotellfrukost och hade fjäll. Men när saknaden är som störst kan man ju alltid slå på Skavlan. Blunda och luta sig bak. Smaska på en bit våffla och drömma sig tillbaka till kalla Bodödagar.
sista helgen som enad trupp är nu kommen här i Bodö
på torsdag förlorar vi två av våra kämpar
Susa och My
Själv har jag en helt ledig helg för första gången sen i oktober
jag ville därför ta vara på denna lediga dag
på den sista tiden vi har här i den lilla pittoreska byn Bodö
att gå på en tur
det tänkte jag skulle vara kul
två tappra följeslagare fick jag med mig
jag Soffe och My snörde på oss kängorna
knöt upp knepiga knutar med gaffel
packade matsäck och fyllde våra termosar
stoppade ner lite nödproviant i jackfickorna
sen bar det iväg
termometern visade knappa tre kallgrader
men som norrmännen kaxigt brukar säga
så känns det alltid som femton grader kallare på grund av blåsten
i arton minusgrader traskade vi alltså ut i staden, utan många förväntningar
vi skulle besöka en fästning på andra sidan viken
men ack nej
våra sinnen vidgades när vi fann ett nytt mål
dit ska vi upp, sa Soffe, med något djuriskt i blicken
då soffe visat sig kunna imponerande friluftsknep med knåparna tidigare på dagen så kunde vi inte annat än följa hennes instinkter. Vi skulle upp på en ny topp
Kampen var hård, men rättvis. Ja, man kan faktiskt säga att vi många gånger var nära döden. Men vi såg den i vitögat, utan att bli bländade av dess vita sken.
Det var en lång tid vi gick, kämpade uppför branta klippor och smög förbi grottor vars dunkel var så djupt och mörkt att björnarnas snarkande ekade inifrån berget. Ja, vi gick där så länge att till slut trodde vi att vi var hobbits på väg för att rädda ringen. Soffe Gamgi, My Bagger. Båda ledsagades av E.Gollum.
Efter många timmars klättrande nådde vi till slut toppen. Vi fann en del av Bodö vi aldrig tidigare skådat, i själva verket skådade vi hela Bodö under oss. Och det var vackert, obeskrivligt vackert. Vi drog iväg nå vårskrik, kröp längs mossan för att inte blåsa bort. Vi kände oss enade med staden, det var någonting magiskt. Sen insåg vi att det var en väg ned för fjället också. Men som tur var hade vi de ultimata förhållandena med oss. En optimist, en pessimist och så en Emma. Då var man hemma.
Vid våran vandring längs hamnen frestades vi av dofter av nyfångade räkor. Endast 140 kronor/kg
den rädde och den dumdristige, innan allvaret.
utsikt från en lejonklippa
ett fruset vattenfall vi fann
man kunde ställa sig därbakanför och jag var nöjd
Uppe på bergatoppen
Glad My
och en soffe
vi hittade en strand på andra sidan berget
vi gick ned till stranden. Där satte vi oss på sanden och njöt av solnedgången. Drack en kopp kaffe och åt en kaka. Då mådde man gott
Då har man gjort den norska sjukvården
För 183 nok fick jag:
Träffa fröken doktor
Bli undersökt (även kittlad)
Ta blodstick i fingret
Få norskt recept på pencilin
Det hela började i tisdags då huvudet började verka.
Det slutade inte på onsdagen, inte på torsdagen heller.
Sedan var det fredag och jag tog mig med mitt onda huvud, precis som alla andra mornar, till Bodin Vidaregående skole.
Men där, sa mitt huvud stopp. Även mina kollegor sa stopp,
-DU MÅ BESÖKA LEGEN !!!
Snälla Ane-Lill ringde doktorn och jag fick en tid och en skjuts till "Sentrumlegen" med snälla vaktmästaren.
Så nu sitter jag här med min bihåleinflammation.
Ha dee
Idag har det hänt massa konstiga saker eller konstiga och konstiga saker iaf så jag måste skriva av mig för alla pigor är ju hemma i skellet och jag och susa har inte setts sen kl.21 i måndags så man har ju ingen att berätta om hur dagen har varit för längre
iaf så har vi fått vårt första julkort här på hundestedveien från bente och herman riktigt trevligt om man får säga det själv vi går vidare
somnade på gymmet och vaknade 1h senare av att 2 gutar stod och kollade på mig vi lämnar det så
en kund frågade om vi i sverige firade julafton och om den inföll den 24/12 orkade inte ens responda på det
och till sist när jag skulle cykla hem hittar jag inte min cykel(blir nervös för vet att mimmi kommer döda mig om den blivit snodd) letar febrilt med hög puls efter den och känner tårarna komma brännande höjer blicken ser cykeln i sopcontainern??? woooooot the fudge tänker jag blir ledsen ser en lapp som sitter fastklistrad på sadeln GOD JUL står det inser att det är min sära arbetskompis lilla påhitt hahahah sjukt kul och särt såhär i efterhand vem orkar ens haha??
i fredags for my igår for marta och emme och idag mimmi huset känns inte som det brukar, det ekar tomt och är kallt jag och susa försöker hålla modet uppe men det är svårt när man vet att di andre jentorna har det koseligt hemma men förhoppningsvis går veckan fort ska du se vi kan ju roa oss med att steada för huset jer int så cleant svammel svammel vi savner iaf dem alle
i lördags var jag förresten på julbord med jobbet eller julbord och julbord vi var på steikhouse chefen bjöd på kött och bärs en av mina kollegor beställde in en 600g köttbit friskt?? här kan ni skåda den sa jag friskt?? bara min middag blev över tusenlappen friskt det med?? norrmän asso... /sofia
